Får ångest när jag tänker på att jag ska jobba lite i sommar. Tanken att jag ska lämna Milian får mig att må illa. Samma sak gäller det när jag tänker tanken att jag kanske ska ut och träffa en vän till mig när vi åker ner till Stockholm över Valborg. Jag undrar verkligen hur det ska gå!? Förstår mig inte på föräldrar som nästan varje helg lämnar bort sitt barn för att festa eller liknande. Hur klarar dom det? Jag klarar knappt av att gå på affären utan Milian. Även fast att jag vet att Milian har det lika bra hos Tommie som hos mig så tycker jag att det är jätte jobbigt. 
Milian är det bästa som har hänt mig och jag älskar honom mer än allt. Att älska någon på riktigt förstår man bara om man fått barn.