Den 4 september var vi på ultraljud och de var bland det häftigaste jag varit med om, man såg hur bebis rörde sig och sprattlade där inne. Bilderna blev så dåliga för att bebis inte ville ligga still alls. Allt såg bra ut och vad dom kunde se så var vår bebis frisk. Vi blev flyttade 1 vecka bakåt vilket resulterade i att vi blev beräknade till 7 februari istället för 31 januari. Blev dock lite besviken för att barnmorskan inte kunde se könet för att jag har moderkakan i framvägg. Så 17 oktober ska jag på ett nytt ultraljud på en klinik som heter Mamma Mia i Stockholm. Då kommer jag få veta kön och jag längtar verkligen ihjäl mig. Ska bli så kul och se om jag och T har rätt eller fel. Vi kommer såklart bli glada vilket kön det än är men vi är helt säkra på att det är en liten tjej där inne. Vi vill veta kön av praktiska skäl och även för att vi är så nyfikna.

 

Min mage började synas redan i vecka 12. Jag var bombsäker där ett tag att det var 2 barn där inne eftersom min mage var så stor.  Men det visade sig att min moderkaka låg i framkant och att jag har mycket fostervatten och inte att det var 2 bebisar där inne.

 

De första fosterrörelserna kände jag i slutet av vecka 20 men det har inte varit några jätte tydliga rörelser ännu. Min barnmorska förklarade för mig att de kunde bero på att moderkakan låg framför så att det dämpar rörelserna lite. Efter vecka 26 ska man känna tydliga fosterrörelser varje dag så jag hoppas att de kommer snart så att man inte behöver bli orolig över att något är fel.

 

Idag är jag i vecka 22 (21+2) och idag var jag hos barnmorskan för en rutin kontroll och allt såg jätte bra ut. Har gått upp 4 kilo från start vilket jag är sjukt nöjd över då jag vart orolig att jag skulle ha gått upp 15 kilo. Har väldigt lätt för att gå upp i vikt så jag är jätte glad att jag inte gått upp mer. Jag hoppas verkligen att jag inte går upp allt för mycket till för det är ju trots allt 18 veckor kvar. Fick även höra bebis hjärtljud för första gången idag, vilken känsla. Var så otroligt coolt att höra. Nu längtar jag bara tills vår lilla bebis kommer ut så vi får mysa.

 

 

 

 

Vårt barn är planerat men vi kunde ändå inte förstå att det stod plus på graviditetstestet. Jag hade läst och hört av andra att det kunde ta upp till 6 månader innan man blev gravid och att man kunde få försöka väldigt länge. Jag hade verkligen ställt in mig på 6 månader så jag hade räknat att vår bebis skulle bli beräknat till juli eller augusti 2014. Jag visste inte alls att jag blivit gravid på första försöket, sådan tur kunde man inte bara ha tyckte jag.

 

4 juni kommer jag hem från jobbet som vanligt och vi börjar prata lite smått om jag skulle vara gravid osv. Jag säger till T att min mens är sen men att det även kan betyda att jag inte är gravid då jag brukar ha oregelbunden mens. Jag tänkte inte så mycket mer på det för jag hade verkligen ställt in mig på att jag inte kunde bli gravid på första försöket. T tycker att jag borde testa mig och se om jag är gravid eller inte. Jag gör testet och lägger ifrån mig det och hoppas verkligen att det ska visa positivt men hade ställt in mig på att det skulle vara negativt. Dom där 2 minuterna man skulle vänta innan testet visade rätt svar var oändligt långa. När dom 2 minuterna gått tittar jag på testet och ser direkt att jag är inte gravid, går besviket till T som sitter i köket och berättar vad testet visade. Han tittade bara på mig och sa absolut ingenting. Jag tar upp testet igen tittar på det och undrar då varför det är ett svagt streck bredvid det andra. Jag tar fram beskrivningen på testet och jämför hur det ska se ut och då visar det sig att om det är två streck så är man gravid oavsett om det ena är svagare än det andra. Jag blir överlycklig och T också. Jag kunde verkligen inte förstå att det var sant. Jag räknade då ut själv av jag var i vecka 5 men det var vecka 4 eftersom jag blev flyttad en vecka på ultraljudet. Där började vår resa och vi kan inte vara lyckligare. Halva graviditeten har gått och vi längtar tills vårt lilla mirakel kommer till världen.