Ensam
Idag är första dagen Tommie jobbar och jag är hemma själv med Milian. Känns tråkigt att han jobbar men det är kul att vara själv med Milian också.
En glad bebis i morse klockan 06.00
Lite babygym innan det är dags att sova.
Nu på morgonen har vi varit i Sorsele hos barnmorskan på efterkontrollen. Gick bra och allt såg toppen ut. Det enda jag reagerade på var att det inte blev någon gynundersökning. Men jag frågade inte heller varför för då slapp jag de. Barnmorskan ville att jag skulle börja äta p-piller. Men jag har ingen lust med det. Har inte ätit p-piller på tre år så kände att jag inte ville börja med det nu heller. Har inte fått äta p-piller förut pga av olika orsaker men nu fanns det speciella som jag kunde äta men vill inte iallafall.
Resten av dagen ska bara jag och Milian mysa. Hade tänkt sätta mig ute i solen en stund idag också medan Milian sover. Annars blir det en väldigt lugn dag. Kanske jag ger mig på dammsugaren också om jag har lust när
Tommie kommer hem.
På måndag åker vi till Stockholm och blir där till söndag. Ska bli skönt att få lite semester och komma bort innan man ska börja jobba. Ska bli kul att umgås med min mamma och mina syskon också. Längtar nästan ihjäl mig.
En glad bebis i morse klockan 06.00
Lite babygym innan det är dags att sova.
Milians gudmor
Milians gudmor va med oss i helgen vilket var super kul. Sofie är verkligen en människa som jag blir glad av att umgås med. Hon är en person som man inte behövt prata med på flera månader och sen när man pratar eller träffas känns det som att man aldrig varit i från varandra. Ska bli kul då Milian växer upp och får lära känna båda sina gudföräldrar.
Milian med sin fina gudmor <3
Milian med sin fina gudmor <3
Jobba
I maj ska jag börja jobba lite smått vilket känns jätte jobbigt. Det ska bli jätte kul att få jobba men jobbigt att lämna bort Milian. Milian ska vara hos sin farmor där jag vet att han kommer ha det jätte bra. Men det känns tufft att lämna bort honom ändå. Vill vara med honom hela tiden varje dag! Börjar nästan gråta av tanken att lämna honom för att jobba :(
Nästa vecka ska vi börja ge Milian ersättning så att han ska kunna få mat medan jag jobbar. Ska även jobba lite i sommar också. Han kommer då få ersättning på dagarna och så ska jag amma på kvällar och nätter. Även det känns tufft. Vill kunna amma honom så mycket och länge som möjligt. Har valt att jobba lite för att spara föräldradagar.
Sju dagar
Sju dagar över tiden idag. Det här har nog vart dom värsta sju dagarna i mitt liv. Att gå och vänta på vår älskade lilla son är hemskt. Man blir galen. Känner mig jätte deprimerad och ledsen. Ingenting finns det att göra åt saken heller!
Magen idag. Förhoppningsvis sista magbilden.
Folk säger åt mig att njuta, njuta av vadå? Att jag har hemska foglossningar, att jag känner mig tung och äcklig, att allt jag gör blir 100 ggr jobbigare med magen, att jag bara är några centimeter från min son men ändå så långt bort. Finns inget att njuta av när det gäller en graviditet. Har mycket heller min bebis utanför kroppen så jag kan pussa honom och mysa med honom varje dag. Usch för att vara gravid. Längtar så himla mycket tills det sätter igång. Men jag tror att jag kommer få gå över så långt att jag måste bli igångsatt.
Magen idag. Förhoppningsvis sista magbilden.
Hemma
Ringde kvinnokliniken i morse och vi bestämde då att jag ska försöka stanna hemma så länge jag orkar. Dom kunde inte lova mig någon igångsättning än iallafall så då känns det bättre att vila hemma. Har inte någon större lust att ligga där och vänta.
Idag är en sån där extra hemsk dag då jag endast sovit 1 timme inatt och det värker i hela kroppen. Men snart är det över och som jag längtar!
Besviken
Blev inlagd förra onsdagen på lassarettet i Lycksele för att jag skulle få vila upp mig inför förlossningen. När vi kommer dit så blev vi väl bemötta av en söt barnmorska. Sedan fick vi sätta oss i förlossningssalen för att ta ctg. Vi satt där ungefär i 30 min och njöt av att höra vår lilla älsklings hjärtljud. Barnmorskan kom sedan in och sa att vi kunde ta en kaffe medan vi väntade på läkaren som vi skulle få träffa.
Efter två timmars väntan så kom äntligen läkaren. Han bad mig att ta av mig kläderna. Jag ställde mig framför honom med rygge mot honom. Han trycker lite på svanken och frågar om de gör ont. Han ber mig sedan att lägga mig på en soffa. Det var inte ens ett riktigt undersökningsrum vi va i. Han lyfter mina ben och trycker dem mot kroppen. Innan han ens han fråga om de gjorde ont sa jag att de gjorde ont.
De gjorde så fruktansvärt ont. Han bad mig då ta på kläderna.
När jag klätt mig hån skrattar han lite och fråga vad de egentligen är jag vill ha hjälp med. Jag känner hur jag skulle vilja sjunka genom golvet. Jag blev helt chockad. Hade inte han läst min journal? Tyckte han att jag var överdriven som sökte hjälp för foglossningar? Eller var han bara allmänt dryg? Jag tror på det sistnämnda. Jag talar om för honom vad mitt problem är. Jag kan inte sova för att jag har så jävla ont. Jag berättar även att jag är rädd att inte orka med någon förlossning då jag sover 1 1/2 timme på ett dygn. Han talar då om för mig att jag ska få stanna och få morfin och en sömntablett för att få sova. Vi skulle sedan se hur jag mådde dagen efter.
Kvällen kom och jag hade så fruktansvärt ont. Ingen barnmorska såg jag till på hela kvällen. Låg där i rummet och kände mig lite smått irriterad över att dom bara gett mig ett rum och kommer inte in och frågar mig om något. Klockan blev halv 11 och jag ringde på klockan. In kom en jätte snäll barnmorska, jag ber om att få min medicin för att jag vill sova. Hon går iväg och kommer tillbaka med medicinen. I skinkan stack hon en hemsk spruta med morfin i och bad mig sedan ta sömntabletten. Hon var noga med att tala om att nå mer smärtstillande skulle jag inte få. Morfinet räckte. Hon talade även om att jag skulle bli väldigt trött och sova hårt och att jag kunde känna mig lite yr och spyfärdig av morfinet men att jag skulle hunnit somna innan dess.
01.45 hade jag fortfarande inte somnat. Jag hade visst hunnit bli yr och var så trött att jag inte orkade hålla upp ögonen. Men jag kunde verkligen inte sova för jag hade så ont. Tittade på klockan, såg att den snart vart 02.00. Sedan minns jag inget mer. 03.01 vaknar jag av smärta och börjar gråta. Ligger där i sängen och gråter och önskar att värkarna bara ska starta så att detta är över. En timme hade jag sovit och enligt dom skulle jag sova gott.
Två timmar senare somnar jag om och får sova i tre timmar. Blev så glad när jag vaknade och såg att jag fått sova tre timmar i sträck. Det har inte hänt på minst tre månader.
En ny barnmorska kommer in och tittar om jag är vaken. Hon ser chockad ut när hon ser att jag är vaken. Hon ber mig stanna i sängen för att läkaren skulle komma snart. Läkaren och barnmorskan kommer in igen efter 5 minuter. Läkaren frågar mig hur jag sovit och jag berättar för honom. Han tyckte då att det var bra att jag fått sova. Eftersom du sovit så bra tycker jag att du kan åka hem idag säger han. Bra, säger jag? Fyra timmar, tycker du det är bra? Han tyckte de med tanke på vad jag annars brukar sova. Han sa även att jag skulle få med mig en sömntablett hem för att kunna sova hemma också. En tablett svarar jag? En endaste tablett? Det kan bara tre veckor kvar innan min bebis vill komma ut och jag ska klara mig på en tablett. Vilket han tyckte skulle räcka med en alvedon. Han var även tydlig med att den endast var vid behov. Men jag behövde den där tabletten varje dag. Jag kände mig så ledsen då jag låg där och tog emot hans dumma ord.
Jag orkade inte disskutera emot läkaren. Jag kände hur tårarna började komma och han gick ut. Jag brast ut i gråt när jag hörde hur han stängde dörren och kände mig så himla dum. Varför hade jag ens åkt hit, var det den här hjälpen jag skulle få? Jag blev så besviken.
Jag var nu tydligen utvilad och redo för en förlossning. Bara att packa ihop grejerna och åka hem för att vänta på att värkarna skulle sätta igång.
Tommie kom och hämtade mig och vi åkte hem. Kände mig så nere hela vägen hem. Mest besviken. Ingen hjälp fick jag och denna smärta jag har är hemsk. Ringde min pappa och var ledsen. Han tyckte då att jag skulle ringa dit igen och säga hur jag kände.
Dagen efter ringer jag dit. Jag får prata med en jätte snäll barnmorska. Hon blir arg när jag berättar hur jag blivit bemött och säger att hon ska försöka ordna detta och sedan ringa upp mig. Det tar en timme sedan ringer hon. Hon säger då att jag är välkommen tillbaka och att hon lovar att dom inte ska skicka hem mig. Jag säger då att jag kräver en ny läkare och att jag inte vill ha med honom att göra. Hon säger då att hon tyvärr inte kan göra något åt det men att det kommer en ny läkare på måndag.
Jag säger till barnmorskan att jag gärna väntar hemma tills den nya läkaren kommer men att jag vill att den nya läkaren skriver ut mer sömntabletter till mig så att jag kan försöka få sova tills på måndag. Hon fixar det och jag åker direkt och hämtar ut medicinen.
Idag är det söndag och sammanlagt sedan jag kom hem i torsdags har jag sovit 6 h. Jag känner mig överkörd och helt slut på. Är så trött att jag inte ens känner igen mig själv när jag tittar i spegeln. Känner mig sur och på dåligt humör. Har tagit alvedon och den där sömntabletten precis som jag blivit beordrad, men det fungerar inte. Jag kan inte sova och det är för att jag har så ont. Jag är så trött på att vara gravid nu. Jag vill att detta ska vara över nu. Min lilla prins i magen klarar sig lika bra utanför magen som i magen. Så nu tycker jag det är dags att komma ut.
I morgon 7.30 har jag telefontid med kvinnokliniken i Lycksele. Jag vill gärna åka dit och ge den nya läkaren en chans men känner ändå att jag vill ligga hemma och bara vänta på att det sätter igång. Känner mig kluven över hur jag vill göra. Men det kanske känns bättre efter att jag pratat med dom i morgon.
Skriver i morgon om hur det blir. Ska krama lite på min älskling innan han somnar.
15 dagar
15 dagar kvar till bf. Men önskar att jag kunde ha ett datum då jag vet att jag ska föda. Även om jag nu kanske får en tid för igångsättning så skulle jag ändå vilja att de sätts igång av sig själv då att jag får känna hur det känns.
Skulle verkligen vilja att denna graviditet är över nu. Mår verkligen inte bra. Har så himla ont och sover ungefär 2 timmar per dygn. Har absolut ingen ork till något. Knappt så att jag äter då jag inte gör av med så mycket energi!
I morgon är vi bjudna på middag hos Crille och Amanda. Ska bli kul då även farmor och farfar ska vara där. Resten av helgen blir nog ganska lugn. Tommies mamma har varit borta på semester en vecka så vi lär nog åka och hälsa på henne. Vi brukar annars hälsa på henne minst 4 dagar i veckan.
9 dagar
Helt sjukt vad fort tiden har gått och jag har totalt glömt bort att jag hade en blogg! Idag är det 18 dagar kvar till Bf och 9 dagar kvar tills jag blir inlagd på Lycksele lasarett. Har såna sjuka foglossningar så snart tror jag att jag bryter ihop. Vorde det inte för vårt älskade barn som mår så gott där inne hade jag nog brutit ihop för länge sedan! Barnmorskan jag fick prata med sa även att hon trodde att dom skulle sätta igång mig lite tidigare så vi får de vad som händer. Längtar så himla mycket tills jag får träffa vår älskade son. 
58 dagar kvar och snart vecka 33
Tiden går verkligen fort nu känns det som. Både bebis och magen växer så det knakar! Bara 58 dagar kvar till bf. Längtar verkligen tills jag får träffa vår lilla son.
Blir sjukskriven från och med måndag vilket faktiskt känns riktigt skönt! Har så ont i min rygg och mina höfter så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Får endast sova 2-3 timmar per natt också då lilla prinsen bara är vaken då. Sista tiden av graviditeten ska jag njuta och ta hand om mig själv! Kommer bli långtråkigt att gå hemma varje dag men ska passa på att vila upp mig.
Snart är det jul och jag har fullt upp ända fram till nyår. Nästan alla julklappar är inköpta. Åker till Umeå nästa vecka för att köpa det sista och även hämta Tommies lillebror Tobias som kommer hem från Norge. Ska bli kul.
Vecka 28
Har nu kommit in i vecka 28 för några dagar sedan. Har fått må bra framtill för två dagar sedan. Har en svidande känsla i magen och mår jätte illa! Börjar även få ännu mer ont i ryggen. Hoppas bara den håller till 1 januari då jag går på min mammaledighet. Vill verkligen inte gå hemma tidigare. 88 dagar är det kvar till bf nu och jag längtar sjukt mycket!
Hans rum är nu nästan helt klart, bara lite städning kvar. Lägger upp en bild när jag städat och gjort fint!
V. 27
I morgon går jag in i vecka 27! Tiden går verkligen snabbt. Lillkillen rör sig verkligen mycket nu. Nästan aldrig en lugn stund. Men det är roligt att han rör sig så att jag kan känna mig lugn. Blir så orolig direkt det gått 1 timme utan att jag känt något!
Den här veckan har bara rusat förbi! I måndags var jag och Melinda i Skellefteå och shoppade lite sedan resten av veckan har jag jobbat. På sykursen i onsdags började jag att sy en fleeceoverall till lillkillen som han kan ha under sin overall när vi är ute. Sedan var det sista föräldragruppträffen i onsdags också! Igår var det torsdag vilket är storstädardagen hemma hos oss. Tommie var borta men jag städade hela huset och tände sedan en massa ljus och la mig framför tv.n tills Tommie kom hem vid 22! I morgon har jag fyra nagelkunder som ska komma till mig och sedan ska jag bjuda Amanda och Christoffer på middag och på söndag jobbar jag. Fullt upp hela helgen och veckan. 
Bebissparkar
Känner nu vår lilla prins sparka varje dag. Det är ordentliga sparkar. Blir så lycklig då han rör sig där inne. 100 dagar är det kvar nu! Hoppas dom 100 dagarna går väldigt fort. Vill träffa vår prins nu! Har köpt lite saker till hans rum så snart är det klart. Mår för övrigt jätte bra. Det enda som gör mig galen är mina höfter och svanskotan! Men det är det värt.
Vi har köpt nya möbler som min älskling satt ihop idag. Längtar tills jag slutar jobbet så att jag får åka hem och fixa där hemma.
En liten prins
Igår fick vi veta att vi ska få en liten pojke. Hade ställt in mig på att det var en tjej och trodde därför att jag skulle bli besviken ifall det var en pojke. Men så blev det verkligen inte. Glädjetårarna kom verkligen då barnmorskan berättade att det var en liten prins! Vilken lycka! En mini version av personen jag älskar. Kan verkligen inte vara lyckligare. Längtar ännu mer nu tills lillebror kommer ut. Namn är jätte svårt tycker jag. Vi båda måste ju vara överens så det ska bli kul att se vad vi väljer!
Lilla prinsen! <3
Idag ska jag träffa en gammal kompis. Hon flyttar snart till USA så ska möta upp henne för en lunch, ska bli riktigt roligt! Jag verkligen älskar att umgås med henne. Världens roligaste, underbaraste, spralligaste och fina kompis är hon.
Lilla prinsen! <3
Sparkar
T kände vår bebis sparka för första gången igår, vilken lycka! Det är kul att han också får vars med att känns och inte bara se min mage växa. Bebis väger nu lite mer än ett halvt kilo och är lika lång som en linjal. Helt sjukt vad tiden går, känns som att det var igår jag fick reda på att vi väntade barn och bebis som bara vara lika stor som en räka då! Det är helt otroligt att ett liv kan växa i min kropp, känns lite läskigt att jag har en människa i min kropp. Längtar mer och mer för varje dag som går tills bebis kommer ut.
På tal om annat så börjar min minisemester i morgon. Åker till Umeå och ska övernatta hos min fina kusin och hans flickvän, sedan på torsdag morgon går planet till Stockholm. Ska bli så roligt att träffa min fina familj där nere! Jag hoppas på shopping och att vi bara umgås en massa. Sen ska det bli skönt att få vars ifrån hundarna och all städning ett tag. Men T har jag lite separationsångest ifrån. Har aldrig haft det problemet förut men jag tror att de beror på att jag är gravid.
Hemsk natt
Ligger just nu i sängen och är nervös över att somna. Natten till idag va hemsk! Vaknade flera gånger av att jag hade lite ont i magen. Tänkte efter varje gång att vaknar jag en gång till av smärtan måste jag åka till sjukan. Somnade om och vaknade vid klockan 6 med en riktigt hemsk smärta i magen. Jag trodde där ett tag att jag skulle dö. Blev genast jätte orolig och trodde de var något med bebis. Självklart får man dom där hemska tankarna om att bebis är död. Jag klev upp och gick runt lite i huset och skulle försöka känna efter om bebis sparkade. Men icket! Gick och la mig igen och lyckades somna om. Vaknade vid 9 av att jag hade sjukt ont i ryggen och höfterna, jag undrade om jag någon gång skulle få vakna av mig själv och inte pågrund av smärtor. Insåg då att smärtorna i magen försvunnit och känner stor lättnad. Somnar om och vaknar vid halv 11, av smärtor i ryggen. Gick in och googlade om vad felet kunde vara och då såg jag hade jag hade nästan alla symtom för foglossningar. Det har jag vart rädd för att få och hoppats på att jag skulle få slippa de! Ringde barnmorskan och berättade hur jag kände och vart jag hade ont. Även hon trodde de var foglossningar. Hon skulle boka in en tid för mig och ringa upp mig sedan. Hon har fortfarande inte ringt och mina höfter och min rygg värker som bara den. Bebis har nog känt på sig att jag varit orolig över att det skulle hänt något. Det har vart så lugnt hela dagen i min mage och jag har bara fått fler och fler hemska tankar. När vi åkte hem till T mamma efter middagen och började bebis sparka för fullt och gör det fortfarande. Fick nästan en liten tår i ögat när jag kände att bebis sparka.
Jag hoppas denna natt blir bättre och att jag slipper oroa mig så mycket! I morgon blir det föräldragrupp och sykurs. Ska bli roligt! God natt <3
Mardrömmar
Vaknade 8.30 i morse av att jag hade ont i nacken så jag kunde inte somna om. Klev upp och började diska bort all disk eftersom vi just nu är utan diskmaskin. Har också förberett för sykursen som är ikväll. Upptäckte även nyss att det inte är någon föräldragrupp idag utan det är nästa onsdag. Hade sett fel, så jag får vänta en vecka till. Måste ändå åka upp till Sorsele för lite ärenden idag.
Har börjat drömma så hemska drömmar nu på natten. Ibland är det så att jag inte ens vill somna om efter att ha vaknat av en hemsk dröm. Drömmer mycket om att T eller bebis dör. Det är absolut inte roligt. Vaknar helt svettig i panik och kollar så att T är vid liv. Bebis kan jag inte kolla utan får då vänta tills jag känner en spark eller liknande istället. Usch! Ja hoppas verkligen inte att dessa drömmar fortsätter. Sen gör detta ständiga kissande på nätterna mig galen, vaknar jag inte av någon hemsk dröm så vaknar jag av att jag är kissnödig och det händer ungefär 6 gånger per natt. Längtar så mycket tills detta är över och vår lilla bebis ligger bredvid oss i sängen.
Graviditeten från start till nu
Två veckor efter att vi plussat kom det hemska illamåendet. Trodde där ett tag att jag skulle avlida. Kräktes varje dag, kunde knappt äta, blev jätte känslig för lukter, svettades jätte mycket, hade jätte mycket halsbränna och var bara sjukt trött. Jag hade ingen ork alls till något. Gjorde inget annat än att sova när jag var ledig. 6 veckor varade detta hemska illamående. När jag kom in i vecka 12 så gav illamåendet med sig men halsbrännan och känslig för lukter fanns kvar. Och det finns det fortfarande. Men jag mår hur bra som helst och har mycket mer energi än vad jag någonsin haft i hela mitt liv, det beror nog på att jag får sova minst 10 timmar per natt vilket aldrig heller hänt förut. Så min sömn har blivit jätte bra sedan jag blev gravid.
Den 4 september var vi på ultraljud och de var bland det häftigaste jag varit med om, man såg hur bebis rörde sig och sprattlade där inne. Bilderna blev så dåliga för att bebis inte ville ligga still alls. Allt såg bra ut och vad dom kunde se så var vår bebis frisk. Vi blev flyttade 1 vecka bakåt vilket resulterade i att vi blev beräknade till 7 februari istället för 31 januari. Blev dock lite besviken för att barnmorskan inte kunde se könet för att jag har moderkakan i framvägg. Så 17 oktober ska jag på ett nytt ultraljud på en klinik som heter Mamma Mia i Stockholm. Då kommer jag få veta kön och jag längtar verkligen ihjäl mig. Ska bli så kul och se om jag och T har rätt eller fel. Vi kommer såklart bli glada vilket kön det än är men vi är helt säkra på att det är en liten tjej där inne. Vi vill veta kön av praktiska skäl och även för att vi är så nyfikna.
Min mage började synas redan i vecka 12. Jag var bombsäker där ett tag att det var 2 barn där inne eftersom min mage var så stor. Men det visade sig att min moderkaka låg i framkant och att jag har mycket fostervatten och inte att det var 2 bebisar där inne.
De första fosterrörelserna kände jag i slutet av vecka 20 men det har inte varit några jätte tydliga rörelser ännu. Min barnmorska förklarade för mig att de kunde bero på att moderkakan låg framför så att det dämpar rörelserna lite. Efter vecka 26 ska man känna tydliga fosterrörelser varje dag så jag hoppas att de kommer snart så att man inte behöver bli orolig över att något är fel.
Idag är jag i vecka 22 (21+2) och idag var jag hos barnmorskan för en rutin kontroll och allt såg jätte bra ut. Har gått upp 4 kilo från start vilket jag är sjukt nöjd över då jag vart orolig att jag skulle ha gått upp 15 kilo. Har väldigt lätt för att gå upp i vikt så jag är jätte glad att jag inte gått upp mer. Jag hoppas verkligen att jag inte går upp allt för mycket till för det är ju trots allt 18 veckor kvar. Fick även höra bebis hjärtljud för första gången idag, vilken känsla. Var så otroligt coolt att höra. Nu längtar jag bara tills vår lilla bebis kommer ut så vi får mysa.
Vecka 12
Vecka 21
Vecka 22
Vår lilla bebis på ultraljudet
När vi plussade.
Vårt barn är planerat men vi kunde ändå inte förstå att det stod plus på graviditetstestet. Jag hade läst och hört av andra att det kunde ta upp till 6 månader innan man blev gravid och att man kunde få försöka väldigt länge. Jag hade verkligen ställt in mig på 6 månader så jag hade räknat att vår bebis skulle bli beräknat till juli eller augusti 2014. Jag visste inte alls att jag blivit gravid på första försöket, sådan tur kunde man inte bara ha tyckte jag.
4 juni kommer jag hem från jobbet som vanligt och vi börjar prata lite smått om jag skulle vara gravid osv. Jag säger till T att min mens är sen men att det även kan betyda att jag inte är gravid då jag brukar ha oregelbunden mens. Jag tänkte inte så mycket mer på det för jag hade verkligen ställt in mig på att jag inte kunde bli gravid på första försöket. T tycker att jag borde testa mig och se om jag är gravid eller inte. Jag gör testet och lägger ifrån mig det och hoppas verkligen att det ska visa positivt men hade ställt in mig på att det skulle vara negativt. Dom där 2 minuterna man skulle vänta innan testet visade rätt svar var oändligt långa. När dom 2 minuterna gått tittar jag på testet och ser direkt att jag är inte gravid, går besviket till T som sitter i köket och berättar vad testet visade. Han tittade bara på mig och sa absolut ingenting. Jag tar upp testet igen tittar på det och undrar då varför det är ett svagt streck bredvid det andra. Jag tar fram beskrivningen på testet och jämför hur det ska se ut och då visar det sig att om det är två streck så är man gravid oavsett om det ena är svagare än det andra. Jag blir överlycklig och T också. Jag kunde verkligen inte förstå att det var sant. Jag räknade då ut själv av jag var i vecka 5 men det var vecka 4 eftersom jag blev flyttad en vecka på ultraljudet. Där började vår resa och vi kan inte vara lyckligare. Halva graviditeten har gått och vi längtar tills vårt lilla mirakel kommer till världen.
Första testet!
