Min förlossningsberättelse
När vi gick och la oss på lördagen den 15 februari fick jag jätte ont i magen och började må illa och kallsvettas. Det vred om i magen och jag var tvungen att springa på toaletten. Hela dagen hade jag haft regelbundna sammandragningar vilket jag inte haft förut. Lyckades somna om efter ett tag och vaknar vid 02.00 utav att jag får ont i magen igen. Jag kliver upp och går på toaletten och går sedan och lägger mig då jag känner mig bättre.
02.30 ringer min syster mig efter att ha slutat jobba. Hon frågar mig om inte lilla prinsen tänkt komma ut snart. Jag berättar då hur jag känt mig men att jag inte vet att det är på gång eller inte. Jag vågar inte hoppas för att sedan få bli besviken. Min syster ber mig iallafall att ringa om jag känner något innan vi lägger på.
02.50 ligger jag i sängen och försöker sova då jag plötsligt känner hur jag får en värk. Tänker inte så mycket på de då jag har haft värkar på nätterna några dagar innan. Men jag upptäcker ganska fort att de är regelbundna och gör ondare än värkarna jag haft förut. Jag börjar klocka dem och de är 7 minuter mellan värkarna och de håller i sig i 1 1/2 minut. Jag kliver upp och går runt i huset och andas mig igenom värkarna. Direkt jag fick en värk var jag tvungen att hålla i mig i diskbänken och andas. Jag tyckte att det gjorde jätte ont, kändes lite som när jag brukar få mensvärk. (Har jätte problem med mensvärk) Jag ställer mig i duschen och känner att de lindrar lite när värken kommer. Jag känner att jag kan slappna av mer när jag får duscha i varmt vatten.
04.30 ringer jag min mamma och berättar att jag haft regelbundna värkar sen 03.00 ungefär och att det är 7 min mellan värkarna. Min mamma säger då att jag ska vänta en stund med att ringa förlossningen.
06.30 så ringer jag förlossningen och frågar vad de tycker att jag ska göra. Jag berättar hur värkarna vart och att vi har ungefär 13 mil att köra. Barnmorskan ber oss komma in så att jag ska få bli undersökt.
Under hela bilresan till Lycksele är det 7 minuter mellan värkarna och jag satt och var nervös över att dom skulle skicka hem oss igen för att jag inte öppnat mig något.
08.49 skrivs jag in på förlossningen och de undersöker mig och jag har då öppnat mig 5 cm. Blev överlycklig för då var det ju bara 5 kvar! Dom tar en CTG kurva för att se så att allt är bra med lilla prinsen.
09.35 får jag lägga mig i badet. Jag ligger där och får andas mig igenom värkarna och spola varmt vatten på magen. Barnmorskan kommer in en gång i halvtimmen för att lyssna på hjärtljuden. Jag ligger i badet och Tommie sitter på toalettstolen och vi pratar om att snart får vi träffa vår son och hur mycket vi längtar. Jag säger även till Tommie att om det bara är såhär att ha värkar är det ingen konst att föda barn. Vilket jag inte skulle ha sagt! 10.40 kommer hon in igen och lyssnar på hjärtljuden samtidigt som jag får en värk. Hon märker då att hjärtljuden går ner när jag får en värk och ber mig komma upp för att vi ska ta en ny CTG kurva.
11.10 får jag lustgas för att lättare kunna andas mig igenom värkarna. Barnmorskan ser på CTG kurvan att hjärtljuden fortsätter gå ner när jag får en värk och är rädd för att lille prinsen bajsat i vattnet. Så hon bestämmer sig för att ta hål på hinnorna för att se så att vattnet är klart.
11.15 Tar barnmorskan hål på hinnorna och ser att vattnet är klart så vi behövde inte vara oroliga för att han bajsat. Hon säger då till mig att värkarna kommer kännas mer och göra ondare då vattnet gått. Vilket var helt sant. Har aldrig i hela mitt liv känt sån konstig smärta i hela mitt liv. Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Andades med lustgasen igenom varje värk som var en minut lång men kändes som en timme. Ligger där i sängen och vrider mig varje gång jag får en värk. Och när varje värk kom tänkte jag larma och be om EDA men när värken var över tyckte jag att jag inte behövde någon.
Barnmorskan kommer in ser hur ont jag har och kollar hur mycket jag öppnat mig och jag hade öppnat mig 8 cm. Klockan var då 13.00. Hon frågar mig om jag verkligen inte ska ta ryggmärgsbedövningen. Jag hade ju bestämt mig att jag endast skulle ha lustgas men kände just då att jag hade så ont att jag ville ha den.
13.30 får jag ryggmärgsbedövningen vilket var det bästa jag gjort. Jag kunde då ligga och vila med fötterna högt på en kudde och försöka få i mig lite vätska. Man blev helt avslappnad. Jag såg på CTG kurvan att jag fick en värk men kände det inte.
15.00 kommer min mamma och är med på förlossningen.
15.30 är jag öppen 10 cm och jag har då inte känt av en enda värk sedan jag fick ryggmärgsbedövningen. Vilket var väldigt skönt.
16.10 får jag krystvärkar och barnmorskan ber mig att andas mig igenom dom och spara på krystandet så länge jag kunde för att spara på krafterna.
16.22 ställer jag mig på knä och börjar krysta. Vid varje krystvärk tryckte jag lustgasmasken så hårt i ansiktet att jag blev alldeles öm. Blev även lite smått irriterad under krystandet för att jag tyckte att det tog så lång tid innan han kom ut.
16.41 föddes vår underbara lilla son och krystandet tog bara 19 minuter men kändes som en evighet för att jag visste att jag nu var jätte nära att få träffa honom. 3830 g och 52 cm kärlek kom ut och all smärta försvann verkligen direkt.
Bästa känslan i hela världen var när jag hörde honom skrika och fick hålla honom. All smärta försvann och tårarna bara sprutade av lycka. Världens finaste pojke var nu född och vi kunde verkligen inte vara lyckligare.
Jag tycker att hela min förlossning var jätte bra. Men en liten chock fick jag över att de kunde göra så ont att ha värkar. Brast jätte lite och fick endast sy 4 stygn vilket jag är väldigt tacksam över. Barnmorskan och undersköterskan som var med var hur bra som helst. Men utan Tommie och min mamma hade jag nog inte klarat de. Dom var väldigt stöttande och lugnande. Känns knäppt att säga men jag längtar redan till nästa förlossning. Det är den häftigaste upplevelsen man någonsin kan få vara med om. Men till nästa gång vet jag att jag ska ta EDA lite tidigare.
Kommentarer
Trackback
